Museiänger – Anthrenus museorum

Museiängern kan förekomma på museer och upptäcks ofta genom att man hittar rester av larvskinn eller små hål i material.

Om insekten

Museiängern förekommer i hela Sverige.

Vuxen Skalbaggen är 2-3 mm lång och oval till formen. Grundfärgen är svart och den har karakteristiska tre tvärränder av vita och gula fjäll. Antennerna består av åtta leder. Larv Larven kan bli upp till 5 mm lång och ömsar skinn mellan 5-12 gånger under sin levnadsperiod. Den är brun med rödbrun behåring. På bakkroppen finns karakteristiska hårtofsar. Kroppen är bredare baktill och smalnar av mot huvudet. Larven kan likna larver av andra ängerarter, som mattbaggens larv.

Levnadsbetingelse

De vuxna skalbaggarna är främst aktiva under vår och sommar. Utomhus besöker de blommor där de livnär sig på pollen och nektar. Honorna lägger ägg i miljöer där larverna kan hitta lämplig föda, exempelvis i fågelbon, bland döda insekter eller i anslutning till animaliska material. Äggen kläcks efter ca en månad.

Larverna lever undanskymt och utvecklingen påverkas av temperatur, tillgång till föda och andra miljöförhållanden.

Larven lever från sen sommar till tidig höst fram till våren då skalbaggen kläcks. Utvecklingen från ägg till vuxen skalbagge tar vanligtvis omkring ett år, men kan gå både snabbare och långsammare beroende på förhållandena. Larven kan stanna på samma ställe om det finns föda.
Larverna kan utvecklas i uppvärmda lokaler och är inte begränsade till ett snävt temperaturintervall, men trivs i en temperatur mellan 18-20 °C.

Skador

Museiängerns larver kan angripa föremål som innehåller animaliska material, exempelvis päls, fjädrar, hår, insektssamlingar och djurmontage. Även herbarier kan angripas samt textilier som ull och siden, speciellt på områden där det finns fläckar, till exempel av fett. Angreppen kan orsaka små, oregelbundna hål och förlust av material, oftast består skadorna av många små hål istället för ett stort. På päls kan kalätna fläckar uppstå. Larverna kan även utnyttja ansamlingar av döda insekter, spindlar och annat organiskt material i lokalerna.

Förebyggande åtgärder

Förebyggande arbete handlar om att förhindra att museiängrar etablerar sig i lokalerna och att minska tillgången på föda för larverna. Att förhindra att skalbaggshonorna letar sig inomhus för att lägga ägg, vilket de gör i närheten av föda. Städa regelbundet och dammsug svåråtkomliga utrymmen där döda insekter och annat organiskt material kan samlas. Skapa IPM-rutiner för hur nya föremål ska föras in i magasinet, undersök och frys eller sätt i karantän. 

Kontrollera även om det finns fågelbon, gamla getingbon eller ansamlingar av döda insekter i eller i anslutning till byggnaden. 

Att upptäcka angrepp

Angrepp kan upptäckas genom skador på föremål, hålen är ofta små och tydliga. Leta förekomst av larver eller gamla larvskinn. Larverna lever ofta undanskymt, exempelvis i mörka och ostörda utrymmen. Vuxna skalbaggar kan påträffas vid fönster eftersom de dras till ljus.
Vid misstanke om angrepp bör man undersöka närliggande föremål och utrymmen för att lokalisera larver, larvskinn och eventuella skador.

Fällor

Klisterfällor kan användas för att upptäcka förekomst av ängrar och följa förändringar i deras aktivitet över tid. Kontrollera fällorna regelbundet och dokumentera fynden. Fällor kan placeras längs väggar, vid golvlister, under hyllor och montrar, nära fönster samt i mörka ostörda utrymmen. För skalbaggar är fönster särskilt intressanta eftersom de vuxna skalbaggarna dras mot ljus och ofta hittas där. Se mer i Vårda väl – Att använda klisterfällor för skadedjurskontroll (raa.diva-portal.org).

Åtgärder vid angrepp

Angripna föremål bör isoleras från övriga samlingen, området saneras och föremålet behandlas. Undersök även närliggande föremål och utrymmen för att fastställa angreppets omfattning.
Rengör det drabbade området noggrant och avlägsna larver, larvskinn och annat organiskt material som kan utgöra föda. Angripna föremål kan vid behov behandlas genom frysning, värmebehandling eller behandling i syrefattig miljö beroende på material och bevarandetillstånd. Rådgör vid behov med konservator.

Kemisk bekämpning bör undvikas i första hand och endast övervägas när andra metoder inte är lämpliga eller tillräckliga. Kontakta vid behov en skadedjursfirma.

Efter åtgärderna bör området följas upp med regelbundna kontroller och fällor.

För frysning, se Vårda väl – Bekämpa skadeinsekter med frysning. (raa.diva-portal.org)

Namn på olika språk

• Latin: Anthrenus museorum
• Norska: Museumsbille
• Danska: Museumsklanner
• Finska: Museokuoriainen
• Engelska: Carpet beetle, Museum beetle
• Tyska: Museumskäfer