Riksintresse för kulturmiljövården

Riksintressen enligt 3 kap miljöbalken

I Sverige finns ca 1700 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap miljöbalken. De är mycket varierande till såväl till storlek som kulturhistoriskt innehåll. De kan omfatta allt från små bebyggelsemiljöer som speglar en speciell historisk epok till vidsträckta landskapsavsnitt som präglats av en lång tids utveckling. Dessa riksintresseområden ska avspegla landets historia och utgörs bland annat av jordbruksbyar, stadskärnor, arbetarbostäder, 1900-talets förorter, gruvor, förhistoriska gravfält och moderna kyrkor.

Urvalet av riksintressen har en förhistoria som går tillbaka till den fysiska riksplaneringen som initierades av Olof Palme på 1960-talet. Det nuvarande urvalet gjordes dock till största delen 1987 i samband med tillkomsten av naturresurslagen (NRL), då begreppet riksintresse fick en juridisk innebörd. Urvalet av kulturmiljövårdens riksintressen togs fram i samverkan mellan Riksantikvarieämbetet, länsstyrelser, museer och kommuner.

Naturresurslagens bestämmelser om områden av riksintresse har arbetats in i kapitel 3 och 4 i miljöbalken, som trädde i kraft i januari 1999. De centrala myndigheternas uppgift att peka ut områden av riksintresse regleras genom den så kallade hushållningsförordningen (SFS 1998:896).

Riksintressen enligt 4 kap miljöbalken

Riksdagen har angivit vissa områden av riksintressen direkt i lagen enligt miljöbalkens 4 kap. Ett antal större områden vilka i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till deras natur- och kulturvärden. De gäller främst större kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar.

Myndigheternas ansvar

Hanteringen av riksintressen är en angelägenhet för både stat och kommun. Ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna framgår av förordningen om hushållning med mark och vattenområden (SFS 1998:896). Enligt förordningen är det Riksantikvarieämbetet som bedömer om ett område är av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. miljöbalken. Områden av riksintresse pekas ut i en process där såväl statliga centrala myndigheter som länsstyrelser och kommuner är delaktiga. De utpekade riksintressena ska hanteras i kommunernas översiktsplanering och i det arbetet är det länsstyrelsen som företräder de statliga intressena i dialog med kommunen.

Läs mer i Handbok för kulturmiljövården riksintressen

Läs även om roller och ansvar i det kortare PM.et  Pm roller och ansvar

Se även:

Naturvårdsverkets handbok om riksintressen 

Boverkets sidor om riksintressen

Kontakt:

Eva Waldén Selin, Kulturmiljöavdelningen, tfn. 08-5191 8537eva.walden.selin@raa.se, Lena Odeberg, Kulturmiljöavdelningen, tfn. 08-5191 80 36lena.odeberg@raa.se

Dela sidan på