Får på efterbete i skördat slåtteräng i Väskinde, Gotland. Foto: Fabian Mebus/RAÄ (CC BY)

Principer för landskapsvården

Man kan ha olika mål med att bedriva landskapsvård. Det finns inget rätt eller fel sätt att arbeta, utan vad som är lämpligt styrs av förutsättningarna på platsen. Ett antal generella principer är dock tillämpbara i de flesta miljöerna.

Syftet är avgörande för att välja rätt åtgärd

Om man vill lyckas med sin insats är det viktigt att ha ett tydligt formulerat syfte. Inom kulturhistorisk landskapsvård kan ett syfte vara att bevara det biologiska kulturarvet eller att bevara landskapselement eller större områden i ett sådant skick att det går att förstå landskapets och samhällets utveckling över tid.

Vårdinsatser kan även sträva efter att ge en bild av hur landskapet har sett ut och fungerat under en viss avgränsad tidsperiod. Men vårdinsatser kan också ha till syfte att i samma område bevara spår av flera olika tidsperioder, vilket ger förståelse för samhällsutvecklingen på platsen.

Landskapsvård kan också ha andra syften än kulturhistoriska. Inom naturvården görs omfattande landskapsvårdsinsatser för att gynna vissa arter och deras livsmiljöer. Många insatser görs också för att gynna sociala värden, till exempel att göra landskapet mer tillgängligt och attraktivt för besökare, att skapa förutsättningar för rekreation och motion och att ge vyer och utsiktsmöjligheter.

Landskapsvård i olika skalor

Landskapsvård kan bedrivas i olika skalor. På den lilla skalan kan det till exempel röra sig om att restaurera eller sköta om en stenmur eller trädgärdesgård eller att sköta en slåtteräng.

I en något större skala kan det röra sig om att vårda en hel by med byggnader och det omgivande landskapet. Så är fallet i många av landets kulturreservat.

I sällsynta fall finns möjlighet att bedriva storskalig landskapsvård, till exempel i vissa av Sveriges nationalparker, biosfärområden  eller större naturreservat.

Skalan man arbetar med har stor betydelse för hur landskapsvårdinsatser kan utformas och vilka effekter man kan uppnå. I ett litet område kan man arbeta med detaljer medan det kan vara svårt att hantera landskapets dynamik och förändringsprocesser och att förmedla sammanhang och tidsdjup. Ett litet området är också känsligt för påverkan från omgivningen.

Landskapsvård i stora områden ger ofta bättre förutsättningar för bevarande av det biologiska kulturarvet och för upplevelsen av sammanhang, men kräver å andra sidan omfattande resurser och planering.

Tid och förändring

Landskap är aldrig helt statiska, varken inom ett mer avgränsat område eller i en större skala. Både naturliga processer och människans aktiviteter påverkar hur landskapet förändras över tid. Oftast sker förändringar långsamt, men ibland kan de vara relativt drastiska och snabba, till exempel vid större bränder och stormar.

Kontinuitet

Landskap med lång kontinuitet utgörs av miljöer som under lång tid, i vissa fall flera hundra år, inte utsatts för storskaliga eller omvälvande förändringar. Exempel på sådana miljöer kan vara vissa ängs- och betesmarker, äldre extensivt nyttjade skogar och betade fjällhedar.

Kulturlandskap med lång kontinuitet har ofta särskilt höga kultur- och naturvärden. Värdena har uppstått under en lång tidsperiod och det är därför ofta svårt eller till och med omöjligt att nyskapa sådana miljöer inom överskådlig tid.

Dåtidens förändringar

Generellt har förändringsprocesser i historisk tid varit relativt långsamma, främst på grund av att människan till stor del varit hänvisad till sin egen och tamdjurens muskelkraft. Trots detta har människor under vissa perioder påtagligt snabbt omformat hela landskap, till exempel i samband med skiftesreformerna, utdikningar och uppodling av myrmarker.

Även i områden där omfattande gruvdrift förekommit eller i samband med större skogsavverkningar och ljungbränning i västra Sverige har människan lyckats omdana stora landskapsavsnitt inom relativt korta tidsperioder.

Förändringstakten ökade explosionsartat under andra delen av 1900-talet med användning av fossila bränslen och möjligheten att använda stora maskiner.

Nutidens förändringar

Även under de senaste årtiondena har de flesta landskapen i Sverige genomgått snabba förändringar. Nutidens förändringsprocesser styrs bland annat av avfolkningen av landsbygden och växande storstäder. När landskap avfolkas försvinner i regel också jordbruket, vilket gör att landskapet växer igen.

I andra områden, främst i södra Sveriges slättbygder, intensifieras jordbruket och blir mer storskaligt. Även vårt moderna industriella skogsbruk har omvandlat stora delar av Sverige och skapat skogliga monokulturer där det tidigare funnits mer varierade skogar.

Många av nutidens förändringar utgör allvarliga hot mot de natur- och kulturvärden som uppstått under tidigare tidsperioder.

Att arbeta med förändring

Inom landskapsvården är det sällan lämpligt att försöka upprätthålla ett visst fast tillstånd. Det kan snarare vara lämpligt att eftersträva att upprätthålla ett karakteristiskt landskap med dess värden inklusive den dynamik och de förändringsprocesser som skapat och präglat dessa landskap.

Det krävs kunskap om hur landskapet har brukats och förändrats i dåtid och i nutid, om vi ska lyckas bevara och utveckla de värden och kvaliteter vi idag är rädda om. Kunskap om människans påverkan på landskapet behöver kombineras med kunskap om naturens egna drivkrafter, det vill säga kunskap om ekologi.