Ramsholmens odlingslandskap, VästergötlandRamsholmens odlingslandskap, VästergötlandFoto: Fabian Mebus (CC BY)

Landskap

Enligt den europeiska landskapskonventionen är landskap ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.

Landskapet är den helhet där allting händer. Det är den gemensamma livsmiljön för människor, växter och djur och utgör kapital för ekonomisk utveckling och regional tillväxt. Landskapet är samhällets gemensamma resurs och ett levande arkiv som bidrar till att ge perspektiv på vår tillvaro i tid och rum.

Olika typer av landskap

Landskapet kan betraktas i olika skalor, beroende på vad betraktaren fokuserar på eller har för syften. Med landskap kan avses allt från det som syns utanför köksfönstret till stora geografiska områden som till exempel fjällandskapet. Man kan också välja att fokusera på den dominerande markanvändningen eller på naturgivna förutsättningar som sätter villkoren för brukandet. Man kan till exempel urskilja odlingslandskapet (det agrara landskapet), skogslandskapet, kust- och skärgårdslandskapet, fjällandskapet, stadslandskapet (det urbana landskapet) och industrilandskapet. Hur man betraktar och urskiljer olika landskapstyper kan förändras över tiden. Ända fram till början av 1900-talet gjordes till exempel sällan skillnad mellan odlings- och skogslandskapet eftersom skogen då på de flesta håll var en integrerad del av jordbruket.

Landskapets tidsdjup

Landskapet är resultatet av samspelet mellan människa och miljö över tusentals år. Spåren av det förflutna finns överallt omkring oss, såväl i det öppna odlingslandskapet som i skogen eller mitt i storstaden. Tidsdjupet, det vill säga landskapets olika tidsskikt, är en viktig dimension i landskapet som bidrar till att skapa mening och sammanhang.

Landskapet ändrar utseende i takt med att samhället förändras. Åkrar växer igen, gränser flyttas, platser byter namn, tätorter växer, nya vägar byggs och äldre hus rivs för att ge plats för modern bebyggelse. Att landskapet förändras är en del av både samhällets och naturens villkor, men förändringar bör ske utifrån principen om ett hållbart nyttjande och med medvetenhet om förändringarnas konsekvenser.

Äldre och yngre kulturlandskap

Egentligen går det inte att skilja mellan det som ibland kallas för äldre kulturlandskap och yngre eller moderna landskap. Allting vi ser och rör oss i är ju dagens landskap. Skillnaden mellan ett ”äldre kulturlandskap” och ett ”yngre eller modernt kulturlandskap” är att det i det förstnämnda finns tydligare och ofta fler spår kvar av den tidigare markanvändningen.

I ett äldre kulturlandskap har marken fram till idag brukats utan att tidigare spår har utraderats. Man brukar prata om att landskapets årsringar finns bevarade. Att de äldre spåren har bevarats behöver inte nödvändigtvis innebära att inga nya element i form av till exempel byggnader, vägar, åkrar eller vindkraftsverk kommit till. I många äldre kulturlandskap har man helt enkelt lyckats lägga till nya ”moderna” årsringar, utan att utplåna de gamla. På så sätt förblir landskapet alltid gammalt och nytt i en tät väv.

Gemensam tillgång – gemensamt ansvar

Landskapskonventionen understryker att landskapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. I landskapet möts många olika slags värden och tillgångar – kulturella, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska. Vi måste ofta förhandla om hur landskapets resurser ska nyttjas, fördelas och utvecklas. Det krävs därför täta samarbeten mellan olika myndigheter, organisationer, företag och enskilda för att kunna hantera landskapets mångfald av värden på ett hållbart sätt.

Vad gör Riksantikvarieämbetet?

Riksantikvarieämbetets verkar för att landskapet planeras, förvaltas och utvecklas på ett hållbart sätt och att landskapets kulturhistoriska värden bevaras, används och utvecklas. Detta görs bland annat genom att tillsammans med andra myndigheter och organisationer:

  • Utveckla och utvärdera olika typer av styrmedel för landskapet.
  • Ta fram råd och stöd för förvaltning av landskap och landskapsvård.
  • Bidra till kunskapsutveckling kring landskapet genom tillgängliggörande av data och kunskapsunderlag och medverka vid utformning av nya forskningsprojekt.
  • Bereda möjligheter för utbyte och kunskapsöverföring mellan olika aktörer som arbetar med landskapsrelaterade frågor.
  • Utveckla metoder för att dokumentera, analysera och värdera landskapet.
  • Fördela forsknings- och utvecklingsanslag till forskning om landskapet.
  • Genomföra övervakning och uppföljning av förändringarna i landskapet.
  • Delta i internationellt samarbete och utbyte kring landskapsfrågor.

 

Kontakt: Fabian Mebus, fabian.mebus@raa.se.

Dela sidan på