15. Jämkning och hävande

Avsnittet inleds med relevanta utdrag ur 3 kap. 15 § kulturmiljölagen som behandlar jämkning och hävande. Därefter kommer förklarande och vägledande avsnitt. 

En anläggning som förklaras som byggnadsminne ska i princip bevaras för all framtid som en del av vårt gemensamma kulturarv. Bestämmelserna om jämkning och hävande bör därför ses som undantagsregler som ska tillämpas ytterst restriktivt. De få beslut om hävning som länsstyrelsen har fattat har, i de allra flesta fall, rört byggnadsminnen som förstörts vid brand.¹

Som villkor i beslut om hävning eller jämkning kan länsstyrelsen ställa krav på skälig dokumentation som ska bekostas av ägaren. Dokumentationen förutsätts redovisa de kulturhistoriska värden som kan gå förlorade vid hävande eller jämkning. Länsstyrelsen bör utförligt ange vad som ska dokumenteras.

Beslut om hävande, men inte jämkning, ska genast antecknas i fastighetsregistret enligt 3 kap. 8 § KML. Även kommunen ska underrättas när beslut om hävning eller jämkning vunnit laga kraft enligt 12 § KMF. Riksantikvarieämbetet ska underrättas om beslutet för att kunna anteckna detta i myndighetens bebyggelseregister.

Även regeringen kan fatta beslut om att häva eller jämka ett byggnadsminne om regeringen ger tillstånd till expropriation och byggnadsminnet eller skyddsbestämmelserna är oförenliga med expropriationens syfte. I expropriationslagen (1972:719) finns möjlighet för regeringen att delegera ärenden om sådant tillstånd till länsstyrelsen.

¹ Ett av de få fall där länsstyrelsen har fattat beslut om hävning av andra skäl är ärendet med f.d. Generalstabens stalletablissement (Swartlings ridskola) i Stockholm. Riksantikvarieämbetet överklagade 2007 länsstyrelsens beslut att häva det byggnadsminnet och ärendet avgjordes i kammarrätten där rätten dömde till Riksantikvarieämbetets fördel.

Jämkning innebär en anpassning till ändrade förhållanden genom en justering av skyddsbestämmelserna och innebär en minskning av skyddets omfattning i de fall den medför hinder, olägenhet eller kostnad som inte står i rimlig proportion till dess betydelse.  Fastighetsregleringar, till exempel avstyckningar, inom ett byggnadsminne kan ändra förutsättningarna för skyddet och det kan också vara skäl för att jämka skyddsbestämmelserna. Redan när länsstyrelsen yttrar sig över avstyckningsärendet till Lantmäterimyndigheten bör de bedöma påverkan på byggnadsminnet och ange om en avstyckning är olämplig på grund av negativ påverkan på kulturhistoriska värden.

Om det däremot är fråga om en utökning av skyddsbestämmelserna ska länsstyrelsen istället fatta ett nytt beslut enligt 3 kap. 1 § KML.

Jämkning kan vara aktuellt när byggnader har rivits inom byggnadsminnet eller om vissa byggnader eller delar av byggnader bedöms ha ett lägre kulturhistoriskt värde än vad byggnadsminnet i övrigt har.

Beslut om jämkning är inte detsamma som ändring av byggnadsminne. Skillnaden är att en jämkning innebär en förändring av skyddsbestämmelserna eller byggnadsminnets geografiska utbredning. En ändring enligt 3 kap. 14 § KML innebär däremot en åtgärd som berör det fysiska byggnadsminnet och som strider mot skyddsbestämmelserna. Det finns alltså inte möjlighet att jämka skyddsbestämmelser med stöd av 3 kap.14 § KML.

När det gäller en minskning av skyddsbestämmelser eller minskad geografisk utsträckning ska beslut fattas enligt 3 kap.15 § KML. Revideringar av skyddsbestämmelser kan även gälla förtydliganden och utökning av skyddsbestämmelser och geografisk utbredning och fattas då enligt 3 kap. 1 §.

Länsstyrelsen får endast i undantagsfall häva en byggnadsminnesförklaring och bara efter en noggrann prövning av att förutsättningarna för ett upphävande är uppfyllda, nämligen att det föreligger hinder eller kostnader som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse. En följd av den stränga bedömningen vid inrättandet av ett byggnadsminne gör att skälen för att häva ett byggnadsminne måste vara mycket starka. Att ägaren till exempel försummar vården och underhållet av en anläggning eller hävdar att de kostnader som uppkommit på grund av eftersatt underhåll utgör inte skäl för hävande. I sådana fall kan länsstyrelsen istället förelägga ägaren att vidta rättelse enligt 3 kap.16 § KML och därigenom se till att skyddsbestämmelserna efterlevs.

Länsstyrelsen kan häva ett byggnadsminne när en byggnad skadats svårt eller förstörts, genom till exempel en brand, och ett återuppbyggande eller en rekonstruktion framstår som ändamålslös på grund av att dessa åtgärder inte kan återskapa de kulturhistoriska värden som byggnadsminnesförklaringen avsåg att skydda. Ett byggnadsminne kan också hävas i de fall åtgärder gjorts i byggnadsminnets omedelbara närhet som påverkar byggnadsminnets kulturhistoriska värden i sådan grad att de inte längre bedöms vara synnerligen höga.

Skulle ett byggnadsminne helt eller delvis förstöras av en brand får länsstyrelsen ta ställning till om en återuppbyggnad är möjlig eller önskvärd ur kulturhistorisk synpunkt. En återuppbyggnad av enbart kulturhistoriska skäl torde endast komma ifråga i mycket speciella fall, till exempel om byggnaden kan anses vara oersättlig eller om vissa delar som utgör en viktig del av en anläggning skadats.

Om en fråga om hävande inkommer till länsstyrelsen från en ny ägare av ett byggnadsminne bör beaktas att den nye ägaren har köpt eller övertagit anläggningen inklusive byggnadsminnesförklaringen med de skyddsbestämmelser som gäller för dess användning. Den köpeskilling som den nye ägaren fått betala har bestämts bland annat utifrån de särskilda förutsättningar som en byggnadsminnesförklaring innebär. Därmed är utrymmet för en ny intresseavvägning mellan den nye ägarens enskilda intressen och de allmänna intressena begränsat.