3. Samråd kring skyddsbestämmelser
Avsnittet inleds med relevanta utdrag ur 3 kap. 3 § kulturmiljölagen som behandlar samråd kring skyddsbestämmelser. Därefter kommer förklarande och vägledande avsnitt. Där det är lämpligt finns även utdrag ur annan lagtext.
3 kap. 3 § kulturmiljölag (1988:950)
Skyddsbestämmelser skall så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande markområde. Ägaren får inte åläggas mera omfattande skyldigheter än vad som är oundgängligen nödvändigt för att bibehålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Hänsyn skall tas till byggnadens användning och ägarens skäliga önskemål.
Samråd inför beslut om skyddsbestämmelser
När länsstyrelsen beslutar att en byggnad, ett bebyggelseområde, en park, trädgård eller annan anläggning ska förklaras som byggnadsminne, beslutar myndigheten även vilka skyddsbestämmelser som ska gälla (se Vägledning 2 §). Eftersom skyddsbestämmelserna innebär en inskränkning i ägarens förfoganderätt ska dessa så långt möjligt utformas i samförstånd med fastighetens ägare. Hänsyn ska tas till byggnadernas användning och ägarens skäliga önskemål som får bedömas från fall till fall. Skyddsbestämmelserna får inte innebära mer omfattande skyldigheter för ägaren än vad som är nödvändigt för att bibehålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde.
I de flesta fall innebär en byggnadsminnesprocess att länsstyrelsen och fastighetsägaren, samt ibland även ägare till omkringliggande markområden, för en dialog om vad som ska omfattas av skyddsbestämmelser. Länsstyrelsens förslag till skyddsbestämmelser bör kommuniceras skriftligt till berörda parter. Fastighetsägarens synpunkter på skyddsbestämmelser ska ha inkommit till länsstyrelsen innan beslut fattas.
Samråd när flera sakägare berörs
Om flera personer äger olika delar av en byggnad eller anläggning ska samtliga ägare ges tillfälle att komma in med synpunkter. I sådana fall kan det vara nödvändigt att upprätta en särskild sakägarförteckning med uppgifter från fastighetsregistret. Sakägare är den vars rättigheter berörs av en byggnadsminnesförklaring. I första hand gäller det fastighetens eller byggnadens ägare. Sakägare är också de som är ”innehavare av särskild rätt till fastighet” (se Vägledning 10 §). Även kommunen ska ges tillfälle att yttra sig, innan beslut om byggnadsminnesförklaring och dess skyddsbestämmelser fattas, eftersom byggnadsminnesförklaringen kan påverka kommunens planering och ekonomi. 1
Kulturmiljöförordning (1988:1188)
Byggnadsminnen
11 § Innan en byggnad förklaras för byggnadsminne skall länsstyrelsen ge kommunen tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt.
När det gäller förslag till byggnadsminnesförklaring av byggnad som står på ofri grund, det vill säga att det är olika ägare till byggnad och mark, ska även markägaren som byggnaden står på ges tillfälle att komma in med synpunkter på skyddsbestämmelserna.
Frågan om eventuell ersättning ska tas upp under den inledande dialogen mellan fastighetsägaren och länsstyrelsen. Det bör då beaktas att det är den pågående markanvändningen som ska bedömas och inte en tänkt framtida användning (se Vägledning 13 §).
1 Se 11 § Kulturmiljöförordningen (1988:1188).