Takskiffer på hög, Ålesund, Norge.

Byggnadsvård

Vad ska vi göra med den äldre bebyggelsen? Ska vi låta allt förfalla för att sedan riva ner och bygga nytt? Eller ska vi underhålla och vårda de byggnader vi redan har? Det senare är sannolikt ett bättre alternativ. Ett välvårdat kulturarv är en värdefull samhällsresurs. Det kan ge både historiska kunskaper, positiva upplevelser och en god ekonomi.

Vi måste också veta hur vi ska vårda alla hus och andra byggnadsverk. Mycket av kunskapen finns hos landets länsmuseer, och länsstyrelser, hos företag och centra som jobbar med byggnadsvård.

Riksantikvarieämbetets uppgift är att ha det nationella ansvaret för utveckling och förmedling av kunskap inom byggnadsvård och kulturarvsförvaltning. Antikvarier, arkitekter, tekniker, konservatorer och förvaltare arbetar med byggnadsvård ur ett mycket brett perspektiv. Verksamheten omfattar allt ifrån forskning och metodutveckling till kunskapsspridning och nätverksbyggande inom metoder och material, konservering och förvaltning. Samverkan med forsknings- och utbildningsinstitutioner bidrar till att expertkunskap upprätthålls och att vi har en god överblick över kunskapsläget. Vi samarbetar också med länsstyrelser, länsmuseer och andra statliga myndigheter som till exempel Statens Fastighetsverk och Boverket.

Hur vårdar jag mitt hus?

Vill du som privatperson få råd om hur din byggnad ska vårdas eller om byggnadsvårdsbidrag, vänd dig till länsmuseet eller länsstyrelsen i ditt län.

3D-scanning

Hur bra är en laserscanning i jämförelse med en traditionell antikvarisk undersökning?

Clara kyrka, Stockholm

Clara kyrka, StckholmFoto: Bengt A Lundberg (CC BY)

Vid antikvariska undersökningar av kulturhistoriska byggnader genomförs/utförs dessa av personer som dokumenterar byggnadens status. Vanligtvis eller huvudsakligen görs detta genom okulär besiktning, ibland kompletterat med stickprov på vissa valda platser. Dokumentationen ska täcka helheten och innehålla allt. En 3D-laserscanning täcker in allt vid en uppmätning.

Dokumentationen ska vara objektiv och repeterbar. För att kunna följa upp och säga hur bra är en sådan dokumentation är och för att kunna kontrollera att man inta har missat något är en 3D-laserscanning ett bra komplement. Vid stora infrastrukturprojekt kan det vara bra med en fullständig dokumentation genom laserscanning, som sedan kan användas som referens vid eventuella skador som uppstår. Metod kan väljas beroende på vilken typ av noggrannhet man vill ha och vad man vill dokumentera.

I Clara kyrka har en antikvarisk undersökning och en 3D-laserscanning genomförts. 3D-scanningen har givit upphov till ett punktmoln som information kan hämtas ur.

Vård- och underhållsplanering

Till följd av klimatförändringarna krävs det nu tätare och mer regelbundna tidsintervaller för tillsyn, besiktning och underhåll av våra kulturhistoriskt värdefulla byggnader. En av de viktigaste klimatanpassningsåtgärderna för denna bebyggelse är just hållbar fastighetsförvaltning med förebyggande åtgärder.
Inom kulturmiljövården används idag ett flertal olika förvaltningsverktyg för vård och underhåll. Dessa utgår från en kulturhistorisk värdering. Några förekommande termer på dokument som genereras i dessa verktyg är vårdplan, vårdprogram, underhållsplan, skötselplan och förvaltningsplan. Det gemensamma syftet för samtliga dessa dokument är att bevara, förvalta och underhålla de på platsen identifierade kulturhistoriska värdena.

Några grundläggande råd vid upprättande av ett förvaltningsverktyg

Det finns många faktorer att ta ställning till vid planering av ett förvaltningsverktyg. Ett förvaltningsverktyg måste förhålla sig till de faktiska förhållandena som finns kring objektet, som t.ex. platsens komplexitet och kulturhistoriska värden, förvaltningsstrukturer, ekonomiska ramar och personella resurser. Dessa faktorer påverkar valet av vilket eller vilka förvaltningsverktyg som lämpar sig bäst för objektet/platsen.

En förutsättning för att ett förvaltningsverktyg, t.ex. en förvaltningsplan eller vård- och underhållsplan, skall komma till användning är att på ett tidigt stadium involvera de som kommer att beröras av detta, t.ex. fastighetsägare, förvaltningsansvariga, brukare och andra sakägare.

Det är viktigt att tidigt fastställa vilka kompetenser som bör ingå i framtagandet av förvaltningsverktyget, såsom arkitekt, byggnadsantikvarie, konservator, teknisk ingenjör, landskapsarkitekt, med flera.

Grunden för förvaltningsverktyget är att objektets/platsens kulturhistoriska värden är identifierade och att det är tydligt utpekat vad som skall skyddas samt fastställt hur pass sårbara de identifierade värdena på platsen är. För att få den kunskapen krävs insamling av underlag, genom till exempel arkivstudier, inventeringar på plats samt konditionsbesiktningar.

Det kanske viktigaste vid vård- och underhållsplanering är att göra en risk- och sårbarhetsanalys. Detta ska göras för att identifiera tidigare, pågående samt framtida hot mot de identifierade kulturhistoriska värdena, till exempel exploateringstryck, säkerhetskrav, naturkatastrofer eller klimatrelaterade risker.

En vårdpolicy bör upprättas för förvaltningen. En vårdpolicy är den strategi för bevarande och underhåll som utgår från objektets kulturhistoriska värde. Vårdpolicyn är själva ryggraden vid bedömningar av olika riskscenarier och vid olika åtgärdsalternativ.

Det är viktigt att vårdpolicyns kulturhistoriska målsättning omsätts i uppföljningsbara åtgärder och att dessa revideras kontinuerligt.

Nedan finns samlat några länkar till litteratur, vägledningar och handböcker, vilka kan utgöra ett stöd vid planeringen av förvaltningsverktyg och deras innehåll.

Litteraturtips

  • Kerr, James S. 1982. The Conservation Plan: a guide to the preparation of conservation plans for places of European cultural significance. 1982.
  • Worthing, Derek & Bond, Stephen. 2008. Managing Built Heritage: the role of cultural significance. London.
  • Kalman, Harold. 2014. Heritage planning: principles and process. London.
  • Flink, Maria. 2013. Historiska trädgårdar: Att bevara ett föränderligt kulturarv. Stockholm.

Länkar

De förvaltningsverktyg som används idag har ofta sin grund i The Burra Charter, framtaget av ICOMOS i Australien, samt publikationen The conservation plan av författaren J. S. Kerr. Dessa dokument hittar du här: http://australia.icomos.org/publications/the-conservation-plan/.

Unesco har tagit fram vägledningar för vård och underhåll av Världsarv. Dessa dokument hittar du här: http://whc.unesco.org/en/resourcemanuals/.

I England utfördes ett nationellt forskningsprogram mellan 2002–2004 kring vård- och underhållsplanering av historiska byggnader. Mer info om det hittar du här: http://www.maintainourheritage.co.uk/

Exempel på vårdprogram och vård- och underhållsplaner

The National Trust. The Lacock Estate Conservation Management Plan. 2012.

The National Trust. Lacock CMP Gazetteer. 2012.

The National Trust. Lacock CMP Appendices1-7. 2012.

The National Trust. Prior Park, Landscape garden conservation plan. 2002.

The National Trust. Prior Park, Landscape garden conservation plan, part 2. 2002.

Historic Scotland. Kincross House, conservation plan. 2010.

Historic Scotland. Cambo estate, conservation management plan. 2013.

Vi tackar organisationerna nedan för att de gett oss tillstånd att publicera deras vård- och underhållsplaner.
We are very grateful to the organisations below for giving us permit to publish their conservation management plans.
National Trust, Historic Scotland, Shetland Amenity Trust, Groves-Raines Architects, Page/ Park Architects, Simpson and Brown Architects, Church of England, Cathedral and Church building division.

Kulturkulör – ett färgsystem för linoljefärg

Vilka färgskalor kunde åstadkommas förr, då man blandade traditionella pigment i linoljefärg? Kulturkulör är en färgkollektion framtaget av Riksantikvarieämbetet i samarbete med NCS Colour AB. Kulturkulör visar ett stort antal färgskalor för linoljefärg och vänder sig till yrkesverksamma målare och till privatpersoner som vill måla enligt gamla traditioner.
Idag efterfrågar målare och andra aktörer inom byggnadsvården kunskap om traditionell linoljefärg och hur den ska blandas för att uppnå en specifik kulör. Kulturkulör är ett verktyg som underlättar målning med linoljefärg där man har höga krav på kulör och kvalitet . Kulturkulör är lätthanterligt då den visar ett kulöromfång per pigment med hjälp av NCS standardfärger i ett format av 104 x 35 mm per kulör. Det är något större än en kortlek och innehåller 300 nyanser, blandningsförhållanden och matchande NCS-koder.

Kulturkulör är en nyckel till kunskap om traditionell färgsättning av bebyggelse

De traditionella pigmentblandningarna ger upphov till ett antal färgskalor som vi behöver förhålla oss till inom byggnadsvård. För att använda både nya och äldre färgskalor för linoljefärg bör man veta vilka kulörer som är möjliga att åstadkomma med traditionella pigment. Målet med Kulturkulör är att hålla kunskapen om traditionell färgsättning vid liv och vara ett enkelt verktyg för färgblandning.

Kulturkulör för linoljefärg kan användas för olika ändamål:
• Som guide till historisk färgsättning och traditionella pigment,
• recept för färgblandning och
• som nyckel mellan traditionella recept och NCS-beteckningar.

Vill du veta mer om Kulturkulör, linoljefärg och pigment?

Läs faktabladet

I Vårda väl-bladen i Riksantikvarieämbetets öppna arkiv Samla kan du läsa om de traditionella pigment som används i linoljefärg.

Vill du beställa ert exemplar av Kulturkulör, kontakta NCS Colour AB eller order@ncscolour.com

Kontakt: Karin Calissendorff, tfn 08-5191 8304, karin.calissendorff@raa.se

Sten

Alla material vittrar, även hårda stensorter som granit och gnejs, som en naturlig del av åldrandet. Vanligtvis är det bästa för en byggnad, ett monument eller en gravvård att man använder sig av regelbundet underhåll och övervakning av dess tillstånd samt att man vid åtgärder använder sig av traditionella material, det vill säga de material som använts till uppförandet av konstruktionen. Under 1900-talet har många material och produkter utvecklats och förändrats och tillverkningen eller tillgången av vissa äldre material har försvunnit och nya har tillkommit. Detta gäller exempelvis lokala och regionala stenbrott som har försvunnit och ofta ersätts av utländska stenleverantörer med likartade men inte identiska stensorter.

Det är viktigt att nya, moderna material, behandlingar och kemikalier som används är väl beprövade och att de är kompatibla med äldre material för att undvika att vittringen ofrivilligt accelererar eller att nya skador uppkommer. Vid eventuella åtgärder på en byggnad behöver vi först fastställa vilka de redan befintliga materialen är och vilka egenskaper de har.

Ett led i detta var den landsomfattande inventeringen av natursten i byggnader som skedde 1991-1993 som ett samarbete mellan RIK (Institutionen för konservering) vid Riksantikvarieämbetet, länsmuseerna och länsstyrelsernas kulturmiljöavdelningar. Syftet var att få en samlad bild av förekomsten av natursten i byggnader, att få en uppfattning om vilka byggnader som är mest utsatta, att kartlägga olika bergarters användning och tillstånd, samt att uppskatta åtgärdsbehovet.

Resultatet presenteras dels i det så kallade Naturstensregistret dels länsvis i rapportform i serien Natursten i byggnader (består av tio publikationer), utökad med ytterligare tre publikationer: Teknik och Historia som ger en introduktion i äldre tiders stenbearbetning  och i konservering, Svensk byggnadssten och skadebilder som ger en översiktlig bild av bergarter och skador, samt slutrapporten Stenen i tiden : från 1000-talet till 1940.

Naturstensregistret omfattar en förteckning över 14 550 stenobjekt fördelade på 4 756 byggnader. Byggnaderna är indelade i tre grupper efter byggnadstyp: 1) kyrkor; 2) slott och herrgårdar samt 3) profanhus.

De flesta gravvårdar är huggna i sten. Riksantikvarieämbetet har publikationen Vård av gravstenar som kan ge vägledning i vad man bör tänka på vid vård av dessa. Observera att vårda är inte samma sak som att konservera, äldre och särskilt värdefulla gravvårdar bör alltid besiktigas av en professionell konservator som kan ge förslag på lämpliga åtgärder och behandlingar för att säkerställa stenens bevarande och fortlevnad. (Även Gravvårdsfirmornas Riksorganisation och Sveriges Stenindustriförbund har gett ut en vägledning vid namn Gravvårdar som ger råd bland annat om rengöring, restaurering och omarbetning/återanvändning men även om vilka lagar och bestämmelser som påverkar gravvårdar).

I rapporten Bemålad sten inom svensk kulturmiljövård. En studie av färg som ytskydd och kulturhistoria inom svensk stenkonservering och restaurering redovisas forskningsläget avseende bemålad fasadsten och frågor kring autencitet och estetik och liknade ställningstagande som bör beaktas vid konservering, restaurering och rekonstruktioner av fasader och monument.

 

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 23 augusti 2017
  • Uppdaterad: 8 februari 2018